Glashütte
Historien bakom Glashüttes klocktillverkning börjar år 1845 då Ferdinand Adolph Lange tilldelades ett statslån och kunde etablera Glashütte klockfabrik. Han drog nytta av sina läromästare Ernest Kasiske, Ludwig Strasser och Ludwig Strasser som alla anslöt sig till företaget.
Efter Ferdinand Adolph Langes död år 1875, grundades Deutsche Uhrmacherschule av Moritz Grossman som även han var ansluten till Glashütte. Detta ledde till att Glashüttes renommé och anseende växte. Man hade nu gjort Glashütte känt som en tillverkare av högkvalitativa och traditionella, men samtidigt innovativa, mekaniska klockor.
Glashütte insåg att de exklusiva klockor som tillverkades inte var tillgängliga ekonomiskt för en bredare massa. Därför etablerade Glashütte genom Johannes Dürrstein år 1893 Glashütter Uhrenfabrik UNION. Detta innebar att man nu kunde tillverka mindre kostsamma Glashütte-klockor som inte innehöll dyrbara metaller, men som fortfarande höll den höga kvalitet som Glashütte var känt för.
Utifrån dessa skolor kom flera klocktillverkare att uppstå i samma område som Glashütte och många av dessa samarbetade med varandra i olika konstellationer . Namn Glashütte Original användes första gången 1921. Under Andra Världskriget klassificerades Glashüttes klocktillverkare som en del av krigsindustrin, och efter kriget exproprierades många tillverkare och deras fabriker av Soviet som en del av krigsskadeståndet.
Nya ekonomiska och politiska realiteter ledde till att de flesta tillverkarna i Glashütte-området år 1951 bildade konglomeratet VEB Glashütter Uhrenbetriebe. Den tyska återföreningen 1990 ledde till att Glashütte kunde återta sina gamla fabriker och sin ställning som renommerad tillverkare. Lanseringen av Karree-serien, Glashüttes rektangulära klocka, markerade nylanseringen av Glashütte som en av världens ledande klocktillverkare.
